Championat!
Aldrig hade jag väl trott på riktigt att det skulle gå så fort! Även om jag, i min "rosa moln" fantasi, tänkt tanken.
Att Kvick-En har kapaciteten har jag aldrig betvivlat, men det är mycket som måste fungera under de 3-4 minuterna man är på banan och det är så enkelt att göra något fel.
Vi gav oss iväg till Enköping i lördags för att debutera i mästarklass. Mina nerver var i rejäl gungning. Hur skulle det gå, har vi gått upp för fort, kan han verkligen alltihopa, hur svåra blir banorna? Det surrade i huvudet och jag försökte verkligen tänka att det får ta den tid det tar, tro på dig själv osv. Vi var lottade så att vi startade bland dom sista, vilket kändes jätteskönt. Att inte behöva stressa, ha tid att lära sig banan och träna lite med Kvick-en.
Första banan: Mina axlar var nog vid öronen och jag kände mig lite yr (andas är en bra grej...). Första 8 skyltarna går bra, men vi har ju haft problem med Bärande av föremål (402) och den skylten var ju naturligtvis med... Han släpper apporten i sista steget, precis när han ska sätta sig (-3 p). Vi går vidare. Vid skylt 14 (312 - fontänen) kommer vi för nära och klonkar i skylten rejält (-3 p). Vid skylt 17 (220) lägger han sig först på andra kommandot, så BRIS -1 p. Nu är det bara några få skyltar kvar och skrivaren i mig tänker att "detta kan gå". På skylt 19 (404 - Sitt, stå, lämna, kalla in) tar jag i lite extra när jag går ifrån, "Stanna kvar" med en kraftfull handrörelse varvid han sätter sig... (-10 p). Så 83 p blev kvar och det behövs minst 90.
Nåväl, debuten är gjord och det var jag som brast i fokus - igen!
Andra banan: Min balans var fortfarande inte den bästa efter anspänningen på första banan, men jag höll mig på fötter och vi fick bara -1 p på fontänen, där jag gjorde en för stor handrörelse, som gjorde honom tveksam, så jag fick upprepa kommandot. 99 p och en delad andra plats. Nu är vi på gång! Nu vet jag att det är möjligt! Mitt självförtroende växte en kilometer.
Tre dagar senare är vi på Falu BK igen. För ganska exakt 4 månader sedan tog vi RLD N där och vi hade chansen att klara championatet. Dessutom har jag startnummer 1 på båda banorna... Bara detta kan ju få nerverna i olag, men konstigt nog var jag helt lugn och trygg. Vi grejar detta! MEN, det är Bärande av föremål på BÅDA banorna...
Första banan: Första skylten är Bärandet och det går bra. WOHOO! Sen går vi runt i en magisk fokusbubbla. Väl i mål faller jag på knä och bara omfamnar min fantastiska hund. Det spelar ingen roll hur det gått - vi var ett och dansade tillsammans. Resultatet? 100 poäng!
Andra banan: Nu tror jag på att vi kan ta championatet ikväll! Men det finns dock ett stort MEN. Det är Spring from skylt 18 och det innebär spring in i vår akilleshäl Bärandet och även spring in i Sändande till kon, något jag aldrig tränat på. När vi går in känns det bra, men ingen magi denna gång. Får BRIS (-1 p) på skylt 9 (303) då han hoppar mot mig. Han känns lite trött nu, som om han inte riktigt orkar koncentrera sig. Vi går på och klarar både en mycket frestande Frestelse och ett rakt, fint Backa framför och kommer till Spring, han släpper apporten igen precis innan konen (-3 p) och jag ber honom sitta samtidigt som jag tar upp den, eftersom det ingår i momentet. Förstår att det kommer att bli snett (-1 p), men vill inte få en "fel övning". Springer vidare och skickar till kon, som är pimpad med massor av bling-bling. Kvick-En nosar kort på konen (-1 p). Resultat: 94p
Så var vår resa mot championatet över. Och vilken resa! 10 tävlingar, 20 starter, 19 kvalificerande resultat, 10 st 1:a platser, 14 st pallplatser, 17 resultat över 90 poäng och 4 st 100-ingar.
Men resan tar inte slut här. Målet är att ta oss till SM, men det är ingen brådska. Siktet ligger på 2027. Han är så ung och behöver tid att mogna. Vi ska starta på lag-SM nästa vår och träna FCI-momenten. Det är vad som står närmast på agendan. Allt känns möjligt!
Och vi har några tävlingar kvar i höst, men nu ska vi jobba med motivation och vår "fokusbubbla", så räknar med några belöningsdiskningar framöver. Den som lever får se!