Mina arbetskamrater - i Coronatider

Jag har ju min Zeke, som jobbar som diplomathund tillsammans med mig när jag har problemhundar som behöver hjälp att träna på hundmöten eller bara att vara nära en annan hund när man inte klarar av att kommunicera så bra. Zekes roll är att tolka och bekräfta det jag ser samt hjälpa vår "hund-kund". Han får reagera (t ex morra), men INTE agera mot en hund som ger lite tokiga signaler, visar aggressivitet mm.  Mitt jobb är att se till att han ALDRIG behöver agera. Jag skyddar honom i hans jobb och om han säger till mig att "den hunden vill jag inte träffa" respekterar jag självklart det! Han är guld värd i dessa situationer eftersom vi kan träna med en hund som verkligen inte blir arg och upprörd av att den osäkra hunden gör lite fel. Han hjälper till och med de hundarna att hitta nya sätt att kommunicera. Det är stort! 

Det som hänt nu under Coronan är att jag som instruktör inte kan låna hundar och visa övningar på kurser, som jag gjort tidigare. Det har gjort att jag fått skaffa mig "arbetskamrater" också under vanliga kurser. Loke har t ex fått vara min demohund under en rad olika kurser; valpkurser, apportering m fl. Eftersom han är stensäker på belöningssystemet (se Eva Bodfäldts Kontaktkontraktet) har han varit en självklar side-kick på Boosta relationskursen. Det är fantastiskt att ha en arbetskamrat, som förstår sin roll; sitta lös och passiv medan jag går och hjälper en kursdeltagare för att några sekunder senare gå in och visa vad jag menar i en övning. Ibland glömmer jag att han är en unghund och borde vara "tonårstrotsig" eftersom han sköter sig så otroligt väl. Visst, ibland blir det lite fel, men det ser jag bara som positivt eftersom det gör att kursdeltagarna upplever att tröskeln sänks och att det är ok om något inte blir helt rätt. Det ökar självförtroendet! Och jag får visa hur man löser situationer när det inte blir som man tänkt sig. Kan det bli bättre?!