Så klarar ni tiden som unghundsägare

Jag läser i dagens DN en artikel om "Så klarar ni åren som tonårsföräldrar". Den innehåller också 8 tips på hur man kan tänka under dessa år. När jag läser igenom dessa råd, tänker jag att: detta är ju på pricken vad många av mina kunder sliter med just nu, fast det handlar om att valpen har blivit unghund - tonåring. Coronan har ju, som alla vet, inneburit en valpboom och nu börjar dessa valpar bli unghundar - den lilla gulliga valpen har snabbt vuxit till sig, blivit en stor och stark hormonstinn hund, med ibland mycket lite förstånd...

Man pratar ofta om att unghunden har "kottar i öronen" dvs inte lyssnar, inte kan koncentrera sig, verkar ha glömt bort allt den lärt sig. Detta gör att hundägaren kan förlora självförtroendet och känna sig som världens mest misslyckade husse eller matte. Till råga på allting får dessa stackars människor goda råd serverade av vänner, okända hundägare på promenaderna och även icke-hundägare, som minsann "vet hur det ska vara". Förslag som att "kastrera hunden, det löser alla problem",  "skaffa citronspray, så den lär sig" eller "lägg ner hunden om den inte lyssnar" kan dyka upp. Detta kan knäcka den mest hårdhudade. Jag är ju ingen vän av "quick-fixes" av denna typ, eftersom jag vet att man inte löser problem varaktigt med sådana metoder utan bara skadar relationen till sin hund, ibland bortom all räddning. 

Så tillbaka till råden i DN's artikel, om jag får drista mig att rakt av översätta dom till unghundarna.

8 tips till unghundsägare:

1. Unghunden är kompetent, underskatta den inte. Träna på det den redan kan. Det går också att träna in nya saker med en unghund, men du behöver vara beredd på att göra det enklare för hunden att lyckas och inte hålla på för länge varje gång. Var lyhörd för när hunden behöver pauser och tjata inte, 
2. Unghunden kan vara ofokuserad på dig, men det innebär inte att den inte vill att du engagerar dig i den. Följ ibland hundens initiativ t ex om hunden nosar i backen, gå dit och titta vad den gör, delta, visa att du också är nyfiken. Forma relationen tillsammans.
3. Visa att du är där! Se unghunden, bjud in till kelstund. Var en trygg punkt.
4. Om unghunden spontant tar kontakt med dig. Svara, belöna kontakten t ex hunden ligger och tittar på dig - le mot den och säg lugnt något vänligt ord. Här lyfter jag dock ett varningens finger eftersom våra hundar är fenomenala på att träna oss genom att t ex pipa, gnälla, skälla för att få uppmärksamhet eller aktivitet.
5. Hundägare kan tro att de inte längre har nån stor plats i unghundens liv, särskilt på promenaderna där allt annat verkar vara så otroligt mycket intressantare. Så är det inte! Du är fortfarande trygga punkten och du kan aktivt jobba på att vara den viktigaste i din hunds liv.
6. Fortsätt att bjuda in till gemensamma aktiviteter och lek tillsammans. Låt inte unghundens intresse för annat, få dig att ge upp och sluta kommunicera.
7. Unghundstiden kan kännas lång, men det handlar egentligen om en relativt kort period i hundens hela liv. Tänk också på att det är skillnad på individer. Jämför inte med andras hundar, vare sig kullsyskon eller kompisars hundar. Om du har haft hund tidigare ska du inte tro att du rakt av kan kopiera upplägget från en tidigare hund. Vissa mognar snabbt, andra behöver mer tid att bli vuxna.
8. Om det känns svårt att vara unghundsägare, våga prata om det och sök hjälp om du inte kan lösa problemen själv!'

Lycka till!